Idag vägde jag mig 60.1 visade vågen. För drygt två år sen visade den 102....det är ett par kilo som jag blivit av med sen min viktresa började.

Jag är nöjd! Det känne så jävla skönt att få ha den känslan....att vara nöjd! Flera i min närhet upplever jag inte gillar när andra människor är nöjda.

Kan det bero på att de är missnöjda själva eller?? Det finns en avundsjuka men varför?

Nå, väl här är jag och jag är nöjd! Jag har en spännande livsresa och känner mig ibland som en minoritet i minoriteten:

Jag är kvinna

Jag är kvotflykting

Jag är zigenare

Jag är gift med en svensk man (helt okej om man inte är zigenare)

Jag har en son som är homosexuell (helt okej om man inte är zigenare OCH Jehovas vittne)

Jag har hela min släkt inom församlingen Jehovas vittnen

Jag har varit omhändertagen av samhället

Jag har varit utsatt för sexuella närmanden av min fosterfar

Är det då konstigt att jag haft sjuklig fetma av mitt matmissbruk? Alla känslor har bedövats med hjälp av bla. maten. Till slut kunde inte jag bedöva längre och kroppen blev sjuk.....hjärtbesvär, högt blodtryck, diabetes å jag var inte ens 40 fyllda!!!!

Kan jag annat än att ödmjukt vara nöjd över att väga 60.1 och vara fysiskt frisk igen???